//Vikinga fåfänga och grooming

Vikinga fåfänga och grooming

Många vet inte att Váli är namnet på en fornnordisk gud. Så vad skulle inte vara bättre att starta magasinet med en artikel om hur vikingarna groomade sig och vad det betydde för dem under medeltiden. Förutom vikinga grooming kommer du också på magasin Váli kunna läsa om allt annat som berör ämnet ”konsten att vara man”. Till vår hjälp för denna artikel frågade vi Charlotte Hedenstierna-Jonson, fil.dr i Arkeologi om varför och hur vikingarna var fåfänga.

Den populära bilden av vikingarna är att de var ett gäng vilda och smutsiga primitiva barbarer. Så här skildrar t ex Ahmad ibn Fadlan, en arabisk resenär och krönikör mötet med vikingarna:
” Varje dag tvättar de ansikte och huvud i det smutsigaste och snuskigast tänkbara vatten. det går till så, att varje morgon kommer en slavinna med ett handfat vatten. Hon räcker det åt sin herre, och han tvättar händerna, ansiktet och håret och reder ut det med en kam i handfatet. Sedan snyter han sig och spottar i vattnet ja, det finns inget snusk som han inte gör i samma vatten. När han har gjort ifrån sig sitt, bär slavinnan handfatet vidare till nästa och han gör detsamma som kamraten. Och så bär hon det vidare från den ene till den andre tills det gjort sin rund till alla i huset. Och var och en snyter sig och spottar i handfatet och tvättar däri ansikte och hår ”

Verkligheten är dock troligtvis den motsatta. De hade väl utvecklade grooming rutiner, badade sig i vad som påminner om finsk bastu och hade en mängd olika hårfrisyrer som de ansade och skötte om väl. Det är troligtvis att ibn Fadlan är lite färgad av sina fördomar (som muslim skulle man tvätta sig i rent vatten fem gånger om dagen inför bönerna). En annan samtida källa (Ibn Rustah), och även majoritet av övriga källor beskriver istället vikingarna som rena och prydda med olika ornament och armringar av guld. Exempelvis badade vikingarna sig en gång om dagen jämfört med övriga européer som på den tiden endast badade 1-2 gånger per år. Ordet lördag kommer från det fornnordiska ”laugardagur”, lögardag, som helt enkelt betyder tvätt-dag. Jämfört med övriga européer var vikingarna snarare modemedvetna, eleganta karlar med tjusning och självsäkerhet. Munken John av Wallingford skriver bland annat att de ansågs som väldigt attraktiva hos de erövrade anglosaxiska adelskvinnornas ögon.

I Hávamál (en samling vikingadikter som innehåller praktiska kloka levnadsregler) kan vi bland annat läsa:

” Vatten tarvar
vandrarn, som kommer till måltid,
handduk och vänlig välkomst;
välvilligt sinne,
om han sådant kan vinna,
samspråk och bjudning tillbaka.”

Det vill säga att inför varje måltid bör vatten och handduk erbjudas.

Arkeologiska fynd visar att det var extremt vanligt, över hela norden med pincetter, tandpetare, nagelklippare och kammar. Det var till och med vanligt att de färgade håret och skägget. Ibn Fadlan observerade även bland annat att vikingamännen blekte sitt skägg gulvitt med hjälp av en mjuk tvål. Fördelen var den också att lössen då dödades. På gamla träsnitt av vikingar kan man se att det var vanligt med ansning och trimning av skägg. Man har hittat allt från helskägg och mustascher till getskägg.

Det fanns dock tillfällen då vikingarna släppte på finpedikyren och lät allting helt enkelt vara. Ett exempel är vid sorg eller om en nära hade gått bort. I Sämunds Edda (poesi samling) kan vi bland annat läsa att Váli själv lät håret växa fritt utan ansning tills han dräpt Balders fiende.
” Rind föder Vale
i vänstersalar,
denne Odens son kämpar,
en enda natt gammal;
sin hand han ej tvättar
eller huvudet kammar,
förr’n på bålet han lägger
Balders fiende.
Tvungen jag talade,
nu skall jag tiga ”

Vi på magasin Váli ville veta mer om varför vikingarna var så fåfänga och prydda av sig. Till vår hjälp frågade vi Charlotte Hedenstierna-Jonson, fil. Dr i arkeologi och disputerade 2006 på avhandlingen ”The Birka Warrior – the material culture of a martial society”, om varför hon tror vikingarna var så fåfänga av sig:

Charlotte: Det är en spännande fråga. Jag tror inte att vikingarna egentligen var mer fåfänga än andra – människor har i alla tider varit intresserade av att se bra ut och göra sig fina, smycka sig.

I det arkeologiska materialet finns många kammar, både i mäns och kvinnor gravar. Pincetter finns i både mans- och kvinnogravar medan saxar och sk örslevar (vikingatidens motsvarighet till tops) finns i ”rika” kvinnogravar. Alla dessa saker användes för den personliga hygienen och utseendet. De få bilder av vikingatidens människor som finns visar alltid människor som är friserade, har de skägg är dessa aldrig vildvuxna osv. Det är sant att det finns skriftliga källor som beskriver nordborna som renliga, eller snarare att de badar relativt ofta. Det finns även arabiska källor som beskriver dem som orena. Det är säkert i båda fallen frågan om en sorts kulturkrock där nordborna inte gör på samma sätt som de som skrivit/berättat om händelsen.

M-Váli: Vilken typ av klädsel och smycken hade man på sig?

Charlotte: Vad det gäller dräkt och smycken så har det förstås varit en fråga om hur stora tillgångar man har haft. Tyg var en viktig handelsvara och dräkten kunde, om man hade råd och möjlighet, kantas med sidentyger, band med guld- och silvertråd, pälsverk osv. Tygerna var färgade med hjälp av olika växter och dräkten inte så beige-brun som man ofta tänker sig. Huvudbonader var också viktiga och dessa mössor var även de dekorerade med färgglada vävda band, päls, suld- och silvertråd – allt beroende på rikedom och vilka kontakter man hade. En stor skillnad mot dagens samhälle var att man bar sina rikedomar på sig. Man satte inte in dem på bank. Smycken, pärlor, exotiska tyger osv fungerade både som statusmarkörer och ekonomisk säkerhet. Så har det varit i de flesta äldre samhällen. Både män och kvinnor bar smycken, men av olika typ. Ett typiskt manligt praktsmycke var exempelvis de sk ringnålarna. Statusföremål som svärd, stridsknivar osv kunde också vara rikt dekorerade. Bältet var också ett sätt att visa status och rikedom. Det kunde vara dekorerat med beslag av brons och/eller silver.

M-Váli: Tack Charlotte.

Några hundra år senare var det inte längre trendigt med bra personlig hygien i Skandinavien. Bland annat spriddes en myt om att pesten kunde spridas med hjälp av vatten.

Vill ni veta mer kan ni läsa:
http://www.vikinganswerlady.com/hairstyl.shtml#MensHairstyles

Källor:
http://sv.wikisource.org/wiki/Den_H%C3%B6ges_s%C3%A5ng
http://www.vikinganswerlady.com/hairstyl.shtml#05back
https://sv.wikisource.org/wiki/Balders_dr%C3%B6mmar
Thor ewing: Viking Clothing, The history Press ltd, 2006
Världens Historia, Nr 4 2013
http://www.livescience.com/38396-viking-jewelry-unearthed-in-denmark.html
https://www.taleworlds.com/en/Games/VikingConquest

2017-02-03T13:51:35+00:00augusti 25th, 2015|Historia|0 kommentarer